Idag är det Måndag = Ny vecka i graviditet. Ganska smidigt att göra det på
måndagar då nya veckor startar ändå. :P Så idag går jag in i vecka 16! Shit
vad tiden går fort, snart är jag ju halvvägs (v.20)!!! :O Nu kan bebisen hicka
och det är mellan v.16-20 de flesta börjar känna fosterrörelser. Jag vet inte
om jag har kännt den än... så svårt att veta vad man ska känna efter. Nån
gång har jag tänkt att "undra om det där var bebisen eller bara luftbubblor?"
Det var nångång jag tyckte att det kändes lite annorlunda men man vet ju
aldrig...

---

Ja men jag tänkte skriva lite om humöret! Haha! :)
Jag har blivit så himla känslig. Både upp, ner, hit och dit! Om jag har
kort stubin normalt, har jag ingen stubin alls nu för tiden. Haha! I början
fattade inte Andreas varför jag var så grinig och känslig hela tiden tror jag.
Även fast jag sa att, "ja vad tror du, det är hormonerna!!" Så tror jag inte
han fattade riktigt ändå, utan blev sur för att jag blev sur. Men nu när jag tänder
till av ingenting, skrattar han bara åt mig. Vilket är bra ibland, för då börjar jag
oxå skratta, haha! Ja humöret svänger som aldrig förr!



Sen är jag så himla blödig, vilket jag oxå är normalt men det är mer ostoppbart
nu. Så fort jag ser ngt fint (lyckligt) eller sorgligt på tvn så börjar jag snyfta.
Förr blev man lite tårögd men nu går det nästan inte att hålla tillbaka uatn läppen
börjar darra (haha) och man vill bara sätta sig och snyfta! Jag grinade som en
tok då jag såg att Helena hade fått en liten pojke t.ex. Helt ostappbart, det bara
kom och kom! Haha! Ja så fort jag ser på nåt förlossningsprogram eller att nån
fått en bebis grinar jag.

Sen en gång när Andreas tog Ludde i nackskinnet, för att han hoppade på sussie
så hon bara skrek och morrade, blev jag helt förstörd! När man tar Ludde i
nackskinnet skriker han som om han sa "ajajajajaj" eller "förlåt,förlåt,förlåt".
Det är som att det gör ont på han. Jag måsta springa fram och "rädda" han och
hålla om lillbubben min! Tårarna bara kom och jag darrade på rösten som
aldrig förr, blir fortfarande ledsen av att bara tänka på det. Ingen får göra illa
min lilla gogris! ;(


Och sist men inte minst har jag blivit så jävla klumpig! Ja återigen så var jag
fortfarande en klant innan men nu är det nästan skrattretande. Tappar jag
inte glas så dom går sönder, tappar jag juiceförpackningen så jag häller juice
innanför tröjan på mig själv. Alltså jag kan stå och hålla i ngt hur säkert som
helst sen bara helt plötsligt så halkar den till och jag står och bollar den där
saken mellan händerna, JÄMT! Och jag snubblar på allt, mina egna fötter, trapp-
steg, sladdar... går in i dörrkarmar, bordskanter.... Alltså hur lyckas man? haha!