Vad fort ett år går!

Idag är det exakt 1 år sedan vi fick ett plus på stickan! :) Jag minns det som
det var igår. Det var samma dag som Hudik-kalaset och jag skulle in och
partaja med tjejerna. Men jag kände på mig att det var ngt som växte i min
mage så jag måsta göra ett test på morgonen så jag isf. skulle kunna dricka
med bra samvete om jag nu kände fel. Jag gjorde ett test precis då jag vaknat.
(man ska ju göra test med morgonurinen då det visar säkrast och starkast då...)
men det blev inget streck i kontrollrutan = testet opålitligt. Dock blev det ett
streck i den rutan som visar om man är gravid eller ej. "jaha, vad betyder det???"
tänkte jag. Som tur var hade jag köpt ett tvåpack och kunde testa igen nästa
gång jag skulle gå på toa och det blev ett starkt streck på engång. :)

Jaha hur ska jag göra nu då? Jag ville egentligen inte berätta ngt för nån ännu
eftersom jag själv precis fått reda på det och då det var så tidigt. Men hur
skulle jag då förklara att jag skulle vara nykter? Jag försökte komma på nån
förklaring men det skulle bara låta konstigt så jag fick så lov att berätta för
dom att jag inte kunde dricka. Jag ville ju träffa dom ändå då vi inte ses så
många ggr/år.

Jag tänkte nästan på engång att det är nog en flicka! :) Jag vet inte varför men
det kändes bara så. Och om jag ska erkänna så hoppades jag lite i smyg att
det skulle vara det oxå! :p Jag hade ju självklart blivit överlycklig över en liten
grabb oxå men jag har alltid velat haft en dotter! :D Och jag fick min kära Mejja
som är det bästa som finns! Älskade lilla unge! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥


Hur söta är inte dom här jeansshortsen? :D

Varning för långt inlägg!

Började ju som sagt med att vattnet gick natten till fre och vi åkte in på en koll
på fre-morgon men fick åka hem igen och invänta starkare och tätare värkar.

Vid 15-16 tiden ungefär började dom göra ondare och jag började klocka dom.
Vid 17-18 började dom bli regelbundna (ca 4 min) och vid 18-19 började dom
göra ondare. 19.30 stog jag inte ut längre och sa "Näe nu vill jag åka in!" Sagt
och gjort. Kom in vid 20 och blev uppkopplad på CTG-kurva. Värkarna kändes
fortfarande som jag kunde hantera dom galant med andningen. Men började
bli starkare närmare 21. Men jag tänkte att jag skulle hålla ut och vänta på
att dom frågade om jag ville prova lustgasen. Men dom frågade aldrig så
21.20 måsta jag be om den! MEN då var det skiftbyte vid 21.30 så jag fick
vänta på den nya personalen som inte kom in förrän 21.45 kanske. Inte så
långt kanske, men med onda värkar som bara blev starkare började det bli
jobbigt. 

Barnmorskan kände hur mkt öppen jag var, eftersom jag inte hade öppnat mig 
en endaste cm när vi var in på morgonen ville dom vara säkra på att det satt
igång innan jag skulle få nån lustgas eller bedövning. Jag tänkte att jag bara
måste vara öppen några cm iaf.! Man kan inte ha såhär ont annars tänkte jag!
Jag förbredde mig på lite, 2-3cm kanske. Så jag blev riktigt glad när hon sa
"Men du Therese det här har gått framåt, du är öppen ca 5-6 cm!, så det är nog
läge för EDA'n nu om du vill ha!" Wihooo!! :D Kände mig riktigt lättad och jag
fick börja med lustgasen. Som hjälpte nada! Man ska ju börja andas i den när
man känner att värken börjar men jag kände aldrig riktigt när dom började
utan det värsta kom nästan på engång, så det kanske var därför den inte
funkade så bra för mig. Jag bara låg och vrålade i den där masken! Jag har
aldrig hört mig själv så, haha!

Nångång mellan 22.30-23.00 fick jag EDA'n. "Äntligen!" Fick jag ur mig när
läkaren kom in i rummet! Kände ett stick men det var inte alls farligt motför
värkarna. Tog en par-tre värkar innan den började verka och det var ett
Hallelujah-moment kan jag säga!! Sååå skönt att få vila och knappt känna
av värkarna! Vid 00.00 var jag öppen 9 cm och det vare en liten kant kvar. 
Vid 00.30 började jag känna av trycket neråt som bara blev starkare och
starkare, fick ta till lustgasen lite på slutet igen. 01 började jag krysta och jag
bara vrålade. Har återigen aldrig hört mig själv avfyra sånna ljud! Hahaha!
Måste ha låtit som en brunstig björn. Brrööööööl! Det kändes verkligen som
man skulle skita ut en soffa!

Det är den här delen som börjar bli jobbig! Jag krystar och krystar och krystar.
Jag känner hur hon kommer längre och längre ned men att hon åker upp igen,
spec. när BM ska in och titta och peta, haha! Jag är helt sjöblöt av svett och
känner inte riktigt när värkarna kommer utan chansar lite då och då att trycka
på. Får värkstärkande dropp, känner av det lite mer igen. Byter från sidoläge
till ryggläge, det går mkt bättre men väldigt trögt! Hör hur dom börjar smussla
om vad dom ska göra. Läkare kallas in och han kommer in och kollar. Dom 
tömmer min urin så det ska bli mer plats men det går inte så mkt bättre. Dom
sätter på sugklocka, drar och drar och gräver efter bebisen. AJ AJ AJ!!! Sugklockan
lossnar så dom får sätta dit den på nytt och han ber BM vara beredd med saxen
och klippa upp mig om inte bebisen kommer ut på nästa krystning. Som den tur
är gjorde!! *Pju* 02.50. 3848 gram och 53 cm lång. Jag låg alltså och krystade
i 1,5-2 timmar!! Fy fan vad jobbigt det var och jag var helt slut!

Får upp henne på magen och känner bara en stor lättnad av att hon är ute och
lever! Började faktiskt bli lite orolig där på slutet då hon aldrig kom ut och dom
började prata om vad dom skulle göra och läkare kom in och hela tjofaderittan.
Läkaren lurar mig att det är en pojke och säger "det gjorde han bra!" Så jag
frågar om det är en pojke, då håller han upp henne och visar så jag ser att det
är en flicka! :) Hon blev stressad på slutet (hon hade bajsat från midjan och ner,
och hjärtljuden började gå ner) så dom klippte navelsträngen ganska snabbt
och gick ut med henne så hon fick syrgas. Andreas fick följa med och dom
säger till mig att hon mår bara bra men måste få lite hjälp. Dom kommer tillbaka
med henne till min mage igen och hon får ligga där en liten stund innan jag
ska ha ur mig moderkakan. Åh jag som var så lättad över att slippa krysta
mer, så det kändes lite jobbigt när man skulle ha ut den oxå, haha! Mejja
sitter med Andreas medan jag får sy ca 2 cm (tror jag det var) bakåt. Men det
var väldigt lindrigt sa hon med tanke på sugklockan, hur hon låg och att jag
var förstföderska. + att dom ju vara nära att klippa upp mig, så det känns inte
så farligt, det kunde vart mkt värre! 

Hon hade inte snurrat klart när jag började krysta. Så hon låg med pannan/
framhuvet mot utgången ist. för bakhuvet, vilket gör att huvet blir så mkt
större och jobbigare att pressa ut. Hon hade en svullst på huvet oxå pga
tidig vattenavgång så BM kände inte dom där skarvarna i huvet dom känner
på så dom ligger rätt. Om det inte hade varit för att krystningen tog sån lång
tid och med sugklockan och så... så hade jag tyckt att förlossningen gått bra,
men slutet känndes jobbigt.

Det känns så himla overkligt att man har varit med om det, nästan som en
dröm fast jag mkt väl kommer ihåg hur det kändes. Men nu har man det gjort
iaf. ;p (Även att Ebba von Sydow fick en dotter samma dag som oss! :) Lite
roligt...)

Igårkväll/natt gick vattnet! :D Precis när vi skulle gå och lägga oss. Men kände
inga värkar mer än som svag mensvärk. Så vi lade oss och sov. Tänkte inte
ens ringa förlossningen först för jag visste ju vad dom skulle säga; att vi
skulle försöka sova och komma in på morgonen om inga värkar kommit igång.

Jag blev så nervös så jag bara låg och skakade om benen, haha! Typ som när
man har frossa fast utan frossan ;p kändes som nå nervryckningar i benen.
Så till slut ringde jag in ändå och sa som det var, och efteråt kände jag mig
mkt lugnare fast dom sagt exakt det jag visste. Men jag kunde slappna av och
somna till och från.

Började få lite svaga värkar efter en timme ungefär och dom har kommit lite då
och då under hela natten. En del ggr ganska täta emellan (5-10 min) och en del
med timmar emellan då jag somnat och sovit. På slutet var det nån enstaka som
gjorde lite ondare och höll i sig lite längre.

Var in imorse på en koll. Fick koppla upp på CTG-kurva och göra en gyn-under-
sökning. Men dom ville avvakta och att vi skulle vänta in tätare och starkare
värkar. Och jag var inte öppen ett endaste dugg :( Jag hade hoppats på 1-2 cm
iaf.!! Och det värsta är att när jag ligger ner känns är en del värkar väldigt
onda! Värst i ryggen, jag bara ligger och vrider mig en del ggr. Och jag ska bara
vänta på att ha ondare? Usch! Jag gruvar mig nu... Dom är fortfarande oregelbundna.

Och om dom inte blir mer regelbundna har vi fått en ny tid imorgonbitti för en ny
koll och bedömning. Man ska ju inte gå så långt efter vattnet gått pga infektions-
risk, så det kan ju bli igångsättning om det inte kickar igång riktigt av sig självt...
Men jag vette tusan om jag klarar av en hel till natt med värkar om det kommer
göra lika ont eller ondare, kommer ju inte kunna ligga ner och alltså inte få ngn
sömn... :S Vi fick ju komma in om jag fick ondare oxå men åh, jag hoppas
verkligen inte det här kommer bli en utdragen historia.

Ja då var dagen som vi väntat på så länge här! :D Men ingen bebis än! :( och
så tror jag det förblir idag, läste nånstans att 2% föds på BF-dagen och 75%
efter. Ja jag tror att det dröjer att bra tag till faktiskt, har ju inga större känningar
överhuvudtaget så... Jag tror det kommer bli ett 2-siffrigt datum. 12:e satsar
jag mina pengar på! (ett jämnt datum iaf. Jag med mina tvångstankar, hoho!)

Ni behöver inte bli oroliga om jag inte uppdaterar på några dagar. Jag orkar
bara inte sitta och konstatera dag efter dag att den inte kommit. Den kommer
ju när man minst anar det, så jag försöker att inte ana ngt. ;p Vilket inte är det
lättaste...




Tror iaf. att det går att gå in på Facebook från min oglamorösa mobil t.o.m.
Så jag kan hojta till när den kommit! ;p

Ja nu när det inte är så värst långt kvar på min graviditet *peppar peppar*
tänkte jag ta och summera lite hur den varit. :)

När fick ni reda på att du var gravid? 30:e Juli, samma dag som Hudik-
kalaset. Därför jag var nykter. ;p  
Första symptom: Mensvärk utan mens - utebliven mens.
Var det planerat? Ja!
Mådde du illa under graviditeten? Nej, nästan inte alls..
Hade du mycket foglossningar? Nej.
Hade du någon hormonrand? Ja en stark under naveln och en lite smalare/svagare över.
Fick du bristningar? Inga hittills. *peppar peppar*
Vad tror du att det blir för kön? Trodde stenhårt på flicka första halvan men
nu ändrar jag mig hela tiden...
Hade du några speciella cravings? Apelsin, Apelsin-juice, pizza-sallad, lakrtis-
pengar, Twister-glassar, glass, godis, frukt.
Vad gillade du för mat? Inget spec., som vanligt.
Någon maträtt du avskydde? Nja, Taco-rätter blev jag äcklad av.
Har du haft halsbränna? Nej (eller 1 dygn hade jag för några veckor sedan...)
Behövde du kissa ofta? Ja!
Hur mycket har du gått upp? 18 Kg. (hittills :-S)
Är du nöjd över din graviditet? Ja! Har haft en nästintill så bra graviditet man
kan ha!
Är du rädd för förlossniningen? Ja till och från. Mindre och mindre ju närmre den
kommer men kan fortfarande känna lite nervositet.



Jag är så nöjd över min graviditet. Den har varit nästintill så bra den kan
vara! Jag har mått bra hela tiden och inte haft några värre besvär. Jämt när
jag är på besök hos min bm säger hon;
-Det går alltid så fort med dig Therese, det ser så bra ut.
Det tar kanske 10 min varje gång. Sen sist jag var där frågade hon hur jag
tkr graviditeten har varit. Nästintill så bra som den kan vara, svarade jag.
-Ja verkligen! Det har inte varit nånting dåligt. Och det där illamåendet i början
kan man ju stå ut med...

Men saken är den att jag mådde inte ens illa i början heller. Eller nån gång
kunde jag må lite illa på eftermiddagen när jag var hungrig men då var det
bara att äta så gick det över. Och dom ggr. kan räknas på en hand så det
räknas inte ens in tkr jag. Det enda "problem" jag har haft som varit lite jobbigt
är att jag varit dålig i magen till och från hela graviditeten men annars inget.
Är så tacksam för hur bra jag haft det! Hoppas förlossningen går lika smidigt
som gravidteten!

Men trots att jag haft det så bra så tror jag inte att jag kommer sakna magen och
att vara gravid. Jag längtar så efter min gamla kropp och det har jag gjort läänge!
Det är ju bara några veckor där i mitten man har en gullig liten mage. (ca v.22-
28 i mitt fall). I början ser man bara fet ut och i slutet är den bara jobbig och i
vägen hela tiden. Men det är det ju såklart värt! :)

Det enda positiva med att vara gräsänka är att jag sover sååå himla mkt bättre
när jag får sova själv och ostört. Speciellt nu. Så det har faktiskt varit riktigt
skönt att känna sig någolunda utvilad dom senaste veckorna. Men den här
senaste natten var inte trevlig alls.

Vaknade av en hujeda mig värk i ryggen. Fi fan! Men det konstiga är att det var
lixom bara en punkt på ena sidan ryggen lite högre upp, precis under revbenen,
som det verkligen strålade och molade värk ifrån. Visst kände jag som ett bälte
runt midjan och bak i svanken oxå men just den där punkten gjorde det så jävla
ont på. AJ! Försökte vända och vrida på mig så bra jag kunde ifall det var
bebisen som låg och tröck på nån nerv eller ngt. men det bara fortsatte och det
kändes riktigt jobbigt faktiskt, nästan så jag blev lite illamående och yr. Den
riktigt onda värken höll i sig ett tag innan det lugnade ner sig och jag kunde
somna om.

Lite senare vaknade jag av samma värk igen, från den där punkten och det höll
i sig ett tag innan det lugnade ner sig så jag kunde somna igen. (Båda ggr gick
jag upp på toa oxå innan det gick över.) Det var ju som en värk med en topp
och en dal. Men kan man verkligen få värkar på bara en punkt på en sidan
sådär?? Usch jag hoppas verkligen inte det där räknas in i mina värkar, att det
kommer kännas så sen oxå för då kommer det bli jobbigt. Bältet runt midjan med
mensvärk och värk i svanken/ryggen som jag har känt ibland känns inte alls lika illa.

Nu efter jag vaknat och klivit upp känns det bara bättre och bättre i ryggen så
det kanske är ngt sätt jag ligger på? Men jag ligger ju likadant jämt...? Hm... Konstigt.

Nu har jag kommit till den där punkten då jag börjar bli lite smått less på att
vara gravid, på riktigt! Så less på att inte kunna göra ngt, det enda jag gör
är att sitta/ligga i den där jäkla soffan dag ut och dag in (och äta). Och det är
inte ens skönt. Och det värsta är att jag orkar inte göra mer heller...

- Så less på att ha en stor jäkla mage som tar i hur jag än gör.
- Så less på att ha ett ständigt tryck mot revbenen.
- Så less på den här jäkla nästäppan/slemhalsen. Jag kan stå non stop och 
  harkla, snyta, svälja... Det produceras bara mer hela tiden!
- Så less på att inte kunna andas normalt när jag ligger ner.
- Så less på att vakna och bli väckt av att jag snarkar värre än ett ånglok.
- Så less på att inte kunna gå på toa normalt.

Så lill-♥ du får mer än gärna komma ut nu!! Fast vänta tills tors.kväll då
pappsen kommer hem. Ja, jag blev gräsänka den här veckan oxå. Suck! Ännu
tråkigare! Men sen har jag sagt stopp, sista veckan får han banne mig vara
hemma!




Satt och kollade igenom korten från UL och provade vända ett kort där bebisen
låg upp och ner så den blev rätt-vänd. Då ser man detaljer och allt så mkt bättre.
Man ser ju lixom hela ansiktet, ögonlocken, ögonbrynen och hur den ligger och
blundar! Hur sött!!? :D

Så bilderna ovan är samma bild.
Att det kan bli sån skillnad på hur man ser det bara av att rotera den...

Den här veckan kommer nog kännas lång! Andreas är nere i Stockholms-
träsket och jobbar... Vilket jag inte gillar! För det första så var det så jäkla
tråkigt och ensamt sist han gjorde det. Sen känns det inte så kul att han är
så långt bort nu när det börjar närma sig BF! Men förhoppningsvis så blir det
bara den här veckan han är där. Jag tror ju egentligen inte att det kommer
bli ett Mars-barn, men man vet ju aldrig!

Varit på MVC-Besök idag. Allt såg bra ut som vanligt! :) MEN FY nu vill jag
inte ställa mig på den där vågen någe mera!! Den har tickat iväg lite nu på
slutet! :S Ligger nu på + 16-17 Kg! FY! Jag som trodde och hoppades på att
jag skulle stanna på +15 (eller mindre!). Fast jag fattar inte riktigt vart alla
dom där kilona sitter nånstans. Så stor tkr jag inte jag är! Magen ligger iof.
lite över normalkurvan men jag tkr inte den är så stor heller.. (Fast varför den
låg över normalkurvan nu var nog inte för att det var en stor bebis utan för att
den låg ganska högt upp ännu och inte hade borrat ner sig så mkt. Fasiken jag
som tkr den inte gör annat än att trycka sig neråt...) BM trodde det var mest
vätska nu på slutet men jag tkr inte jag har samlat på mig så mkt vätska heller.
Syns lite grann på fingrar och tår bara... Men hon trodde oxå att den var utspridd
över hela kroppen för när hon kände på magen blev det sånna väldiga märken
som tog ett tag att försvinna. Det har jag oxå märkt, när jag kliar mig på magen
så har jag streck kvar hur länge som helst! Och visst ser jag lite rundare ut i
ansiktet och så men inte fan 17 kg!!!

Den var tydligen inte riktigt fixerad idag heller bebisen. Hm.. jag som trodde
det! Men huvudsaken var ju att den låg neråt med huvet och det gör den ju
och har gjort i många veckor. Men det känns ju som om den är mer "startklar"
när man säger att den är fixerad. Fast jag har egentligen ingen brådska med
att den ska komma ut! Visst längtar jag tills vi får träffa bebben men jag
tänker att den kommer när den kommer. Det går inte att göra ngt åt iaf. så
jag är ganska inställd på att den kommer en bit in i April, när den är redo!

Var och hämtade vagnen + babyskyddet i helgen.. så nu är allt hemma och klart!
Bara en liten bebis som fattas! :) Hittills är jag supernöjd med den! Den känns
så himla lätt och bra att köra, och lagomt stor. Perfekt! :) Längtar tills man kan
ut och gå med den nu i vår!


Det blev en Emmaljunga - Mondial Duo Combi (svart) Liggdel + sittdel. 

En sak vi inte har köpt är en skötväska. Tyckte det kändes onödigt att slänga
ut runt 1000:- när jag redan hade en väska som jag tyckte skulle funka bra...
Fattar inte hur skötväskor kan vara så dyra! Iaf. om man ska ha i samma märke
som vagnen. Nä då skulle jag hellre köpa en sån där "sport-väska" för halva
skötväskepriset, den har man ju användning för sen oxå...

20 dagar kvar...





Nu väger bebisen kring 2,8 kg och är nästan 49 cm lång. Bebisens huvud ligger
nu förmodligen nere i ditt bäcken och skyddas av den omgivande benstrukturen.
Detta ger benen och underkroppen mer plats att växa. Många bebisar har nu
huvudet fullt av hår som är ungefär 3,5 cm långt.


Fortsätter att känna lite förvärkar... Både som mensvärk och i svanken. Sen har
jag fått så fruktansvärt ont i hela nedre delen av ryggen oxå. Spelar ingen roll
vad jag gör.. står, går, sitter, ligger. Det gör lika ont iaf. Vet inte om det är för
att bebisen ligger och trycker på ngt konstigt sätt eller om den bara börjar bli slut
efter att ha burit på x antal kilon en längre tid. Ibland känns det nästan som jag
är lite bortdomnad i svanken oxå. Blev lite bättre igår efter jag masserat med en
liten vibrerande massagegrej. Och jag är så öm där nere nu, som när man har
mens. Det känns liksom "moget" på ngt vis...

På måndag är det besök hos Bm. Sist var det en praktikant där som gjorde allt.
Hon trodde att bebisen var fixerad men vågade inte skriva det så hon skrev
ruckbar, men jag tror den var fixerad... Får väl se vad dom säger nu då...

Idag tänkte jag ta och packa ihop en BB-väska så den är redo! :)

Hittade en sån rolig lista som gav mig många skratt! En del stämmer in så jäkla
bra! Haha! 


- När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
- När man rullar runt för att komma upp från soffan.
- När din sambo knyter dina skosnören.
- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/hostar.
- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd.
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan.
- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig. 
- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärrningskorna".
- När godisskålen får prioritet före middagen.
- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan.
- När allt blir tungt.
- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.
- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..
- När Grandiosa blir gourmetmat...
- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
- Allt är väldigt irriterande...
- När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När mannen din faktiskt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- När du hellre går i bomullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.

33 dagar kvar...




Nu väger bebisen ungefär 2,4 kg och är cirka 46 cm lång. Du kanske kan se en
armbåge, fot eller ett huvud sticka ut på magen, när den rör och sträcker på sig.
Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande
njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter. Nu är det mycket
mindre fostervatten och du har förmodligen lagt på dig mellan 11 och 14 kg, men
nu blir det förmodligen inte så mycket mer. Normalt ökar man inte så mycket i
vikt de sista veckorna. Din navel har också sträckts och sticker förmodligen ut.


Tror jag börjat känna av lite förvärkar nu. Överallt! Svanken/nedre del av rygg,
mensvärk, lite sammandragningar, "spänningar" ner i låren, tryck ner i baken...
Det känns verkligen att bebisen trycker sig neråt nu. Känner mig öm och det ilar
till riktigt där den ska ut. Nästan så jag hoppar till ibland när den trycker sig ner.
Kanske håller den på att fixeras?

Hade verkligen känningar överallt där nere när jag satt i soffan igår + en
sammandragning. Till slut blev det jobbigt att sitta stilla så jag måsta upp och
röra på mig. Det bara måste ha varit en förvärk! Satt i ett bra tag oxå... eller ja
några minuter iaf. Har hallonbladstéet kickat in redan efter 2 dagar? Haha! Nä
jag vet att man kan ha sånna här känningar i flera veckor innan så... man ska
väl inte hoppas på för mkt.

Nu är det lite drygt en månad till beräknad förlossning. (6/4) Men det känns
fortfarande långt bort tkr jag. Dock börjar det smyga sig mer och mer på
sakta men säkert. Och jag känner mig mer och mer redo! Det känns skönt!
Det finns nog en mening med varför det tar sån lång tid att tillverka små liv.
Så man ska hinna förbereda sig både fysiskt och mentalt!

Visst har jag dagar då jag känner mig rädd och orolig inför vad som komma
skall. Men dom blir allt färre och det känns ju skönt iaf. Hoppas jag bara 
känner lycka och glädje när det väl sätter igång. Annars kan det nog bli 
ännu jobbigare än vad det behöver vara...

Värst är när jag känner mig lite dålig. Det kan vara allt från huvudvärk till
magknip m.m. Jag känner mig så svag i kroppen då och det är den VÄRSTA
känslan jag vet. Känns som kroppen håller att ge upp på en och man orkar
inte ens lyfta ett finger. Nästan svimfärdig. Bara jag slipper må dåligt på ett 
sånt sätt, så är jag nöjd. Smärtan är en annan sak, det kan man ta men när
kroppen inte känns riktigt 100 så blir jag lätt orolig av mig! 

Jag vet iaf. att jag är öppen för all smärtlindring! ;p



Mådag 7/3 börjar en Svensk dokumentärserie "en unge i minuten" där man
får följa förlossningar. Det ska bli kul att kolla på. Kollar på alla sånna program
jag kan komma över. Det är väl på både gott och ont antar jag. Samtidigt som
man blir förberedd för vad som komma skall kan man ju bli onödigt nojig oxå.

Tkr det är sånna program hela tiden nu, eller har jag fel? Eller så kanske det är
bara för att man är så intresserad av sånt nu. Såg på en brittisk version av det
kommande svenska i somras. "one born every minute" eller ngt sådant...
Och då fick man se ett par där "pappan" var så jävla känslolös så det finns inte.
Han bara satt och klagade. Nog för att det säkert är jobbigt för karlarna oxå 
som inte kan göra nånting för att hjälpa. Men nån måtta får det väl vara!
Han satt och klagade på att det tog lång tid och att han var så less på att vänta.
Medan frun knappt kunde prata för att hon hade så ont. Sen slänger han ur sig;

-Varför gör det så ont för dig? Varför klarar inte du det när det är 1000-tals
kvinnor som gör det här varje dag?!

Alltså jag blev så jävla arg så jag kunde knappt kolla klart på programmet.
Inte undra på att hon fick så jobbigt när han bara satt bredvid och klagade
hela tiden. Hoppas han fick sig en rejäl utskällning efteråt!

47 dagar kvar...



haha oj vad magen såg sned ut på den bilden, eller naveln, ser ju ut att sitta på
sidan. Tror jag står lite vriden med kroppen... den ska sitta mitt på egentligen! ;p


Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är ca 44 cm lång. Nu bör bebisen göra
sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar
nedåt i bäckenet.


Min bebis har legat med huvet neråt i flera veckor redan. :) Hoppas det
betyder att den känner sig redo och inte kommer så mkt senare än
beräknat! ;p

Nu börjar även vanliga tunikor tryta på storleken. Dom blir så korta över
magen! Vad har man för kläder dom sista veckorna egentligen? Om man
inte kan ha tights och tunikor? Då har jag bara ett par byxor som jag
kan ha vanliga tröjor till. En sak jag har saknat är pösiga mammabyxor.
Helst jeans! Tkr jag sett sånna jämt förut men inte nu då man själv vill ha.
Jag trivs inte i tighta byxor när jag är hemma, men man vill ju inte gå runt i
mysbyxor dag ut och dag in heller.

Idag blir det mvc-besök igen. :) Får se om hjärtljuden är lika jämna som dom
varit dom senaste gångerna. 138, 136 och 138 igen. Eller ja det åker ju upp
och ner hela tiden när man lyssnar men dom "fastställda" då. Idag får även
Andreas vara med och höra då vi ska på föräldragruppen efteråt. :) Skönt att
vi kunde passa in det på samma dag så man slipper åka in så många ggr.
Sist var det ju ett jäkla sjå med att lyssna och mäta då bm hade en student
med sig som skulle lära. Men det gjorde absolut ingenting då jag gillar att få
höra ♥-ljuden och se hur bebisen ligger. :)