Ångest, ångest, ångest, ångest, ångest...
Var i Sundsvall igår med Erica. Köpte ett plagg
som jag ska lämna tillbaka eftersom jag har sån
ångest över att jag inte har några pengar.
Ångest, ångest, ångest, ångest, ångest...
Ska gå ut ikväll. Vilket jag just nu inte är spec.
sugen på. Not at all. Dels p.g.a. det "fina" höstvädret,
dels för att jag har ångest över att jag inte har några pengar.
Dels för att jag inte har några kläder & dels för att håret
ser förjävligt ut och jag orkar inte göra ngt åt det.
Ångest, ångest, ångest, ångest, ångest...
Men jag ska gå ut ändå eftersom jag sagt att jag ska.
Och dels för att det förmodligen blir sista gången jag
träffar anna innan hon sticker till Thailand.

Just nu heter min bäste vän Ågren.

Har nu börjat tränat (at least)
aerobic på tis. och step på tors.
Det var alltså step igår... FY FAAN!
Jag höll på att avlida, så jävla jobbigt.
Sista kvarten blev jag yr i huvet & svimfärdig så de eter duga.
Fick gå ut i omklädningsrummet och lägga mig på en bänk.
Hjärtat dunkade så jäkla fort och jag kände pulsen ända upp i huvet.
Ljudet runt omkring började bli svagare sådär som när man svimmar.
Verkligheten försvinner lixom.

Och då hade jag brädan på mellanläge oxå, bara för att alla andra hade på lägsta
och mellan... Tänkte ha på högsta först eftersom man alltid hade det när man hade
step med Linda. Men eftersom alla andra hade så lågt var det nog bäst att jag hade
så med. Men jag tänkte en eller två ggr att; fan vad dålig alla var då som hade på
det lägsta... haha! Tji fick jag!

Antingen är jag så jävla otränad eller
så är det för att luften där inne är så jäkla dålig.

Vissa saker går bara inte ihop;

Lakrits - Mjölk (fruktansvärt)
Lakrits - Vatten (smakar som väldigt svag ouzo)
Kaviar - Coca Cola

Jag är fan dömd till att vara pank, arbetslös och uttåkad.
När man väl tror att det kommer ordna sig så skiter det sig iaf.
För ett år sen trodde jag fan att jag skulle ha ett jobb nu iaf.
Vad får man för att ha slitit för en jävla praktiklön i ca 1 år?? (-sommaren)
Ingenting. Ingen jävla karma här inte...

Jag kan fan inte leva snart heller...
för det behövs nämligen pengar i denna material-world.
Och pengar får man inte gratis.
Usch det känns som mitt liv bara flyger iväg och
jag sitter och döar dag ut och dag in.
Jag ska fan inte vara säker på att ha en inkomst ett år från nu heller.
Jag har snart inget hopp kvar.

Jag ska då tamefan lyckas med allt.
Idag har jag gett mig själv en rak höger så läppen sprack.
Well done!
Fast det är precis i mungipan så det syns inte så mkt.
Men det gjorde jävligt ont.
Och det allra roligaste var att det var while mopping floor.
Sug på den du.

Idag har jag oxå pressat en vitlöksklyfta i ögat på mig själv.
Fråga inte hur...
Jag lyckas med det mest omöjliga.
Det bara är så.