Här är verkligen dagarna upp och ner! Ena dan svävar man på rosa moln, allt
känns så himla bra och toppen medan andra dagar känner man sig så värdelös
och misslyckad på allt. Tror det är amningen som bidrar till att det känns
jobbigt ibland. Tkr det är så jobbigt med den där nappen jag måste ha, sen får
jag sår och blåsor som gör så in åt helvete ont (fast jag använder salva och napp),
hittar aldrig nån bra ställning att sitta och amma i så vi ligger oftast och så
läcker det ut så det blir stora pölar under så jag måste ha trasa så vi inte blir
blöta. Sen vet jag inte om mjölken rinner till för fort när hon ska äta oxå för
hon sätter i halsen ganska ofta, får hicka och spyr (iaf. när vi sitter) tkr så synd
om henne! Konstant tuttande vissa dagar gör det inte bättre! Detta gör även att
jag helst inte vill ta mig så långt bort från hemmet en längre tid, då jag inte alls
är bekväm med amningen... vilket är tråkigt, jag skulle gärna vilja åka och ta
foto för tidningen och hälsa på folk. Ibland funkar det och känns hur bra som
helst men när det inte funkar är det inte alls roligt! Men supermjölk verkar jag
då ha, var på BVC i fredags och hon hade gått upp 370 gram (!!) på 3-4 dagar! :o :)

Jag skulle även vilja få henne att sova själv i sin vagga. Så Andreas kan flytta
in till sovrummet igen från soffan. Bara det att, för att kunna somna måste hon
tutta. Tror hon somnat 2 ggr utan. Sen om man ska flytta henne vaknar hon och
vill ha tutte igen så hon kan somna, vilket leder till att hon spyr för att hon äter
för mkt och sen vill ha mer mat. Det blir lixom en ond cirkel som bara fortsätter...

Jag gruvar mig verkligen till att Andreas börjar jobba! Hur sjuttsingen ska jag
klara allt själv?? :S Ja det är inte det lättaste det här men hon är hur underbar
som helst våran lilla tjej. ♥ :') Så glad och go'!

Varning för långt inlägg!

Började ju som sagt med att vattnet gick natten till fre och vi åkte in på en koll
på fre-morgon men fick åka hem igen och invänta starkare och tätare värkar.

Vid 15-16 tiden ungefär började dom göra ondare och jag började klocka dom.
Vid 17-18 började dom bli regelbundna (ca 4 min) och vid 18-19 började dom
göra ondare. 19.30 stog jag inte ut längre och sa "Näe nu vill jag åka in!" Sagt
och gjort. Kom in vid 20 och blev uppkopplad på CTG-kurva. Värkarna kändes
fortfarande som jag kunde hantera dom galant med andningen. Men började
bli starkare närmare 21. Men jag tänkte att jag skulle hålla ut och vänta på
att dom frågade om jag ville prova lustgasen. Men dom frågade aldrig så
21.20 måsta jag be om den! MEN då var det skiftbyte vid 21.30 så jag fick
vänta på den nya personalen som inte kom in förrän 21.45 kanske. Inte så
långt kanske, men med onda värkar som bara blev starkare började det bli
jobbigt. 

Barnmorskan kände hur mkt öppen jag var, eftersom jag inte hade öppnat mig 
en endaste cm när vi var in på morgonen ville dom vara säkra på att det satt
igång innan jag skulle få nån lustgas eller bedövning. Jag tänkte att jag bara
måste vara öppen några cm iaf.! Man kan inte ha såhär ont annars tänkte jag!
Jag förbredde mig på lite, 2-3cm kanske. Så jag blev riktigt glad när hon sa
"Men du Therese det här har gått framåt, du är öppen ca 5-6 cm!, så det är nog
läge för EDA'n nu om du vill ha!" Wihooo!! :D Kände mig riktigt lättad och jag
fick börja med lustgasen. Som hjälpte nada! Man ska ju börja andas i den när
man känner att värken börjar men jag kände aldrig riktigt när dom började
utan det värsta kom nästan på engång, så det kanske var därför den inte
funkade så bra för mig. Jag bara låg och vrålade i den där masken! Jag har
aldrig hört mig själv så, haha!

Nångång mellan 22.30-23.00 fick jag EDA'n. "Äntligen!" Fick jag ur mig när
läkaren kom in i rummet! Kände ett stick men det var inte alls farligt motför
värkarna. Tog en par-tre värkar innan den började verka och det var ett
Hallelujah-moment kan jag säga!! Sååå skönt att få vila och knappt känna
av värkarna! Vid 00.00 var jag öppen 9 cm och det vare en liten kant kvar. 
Vid 00.30 började jag känna av trycket neråt som bara blev starkare och
starkare, fick ta till lustgasen lite på slutet igen. 01 började jag krysta och jag
bara vrålade. Har återigen aldrig hört mig själv avfyra sånna ljud! Hahaha!
Måste ha låtit som en brunstig björn. Brrööööööl! Det kändes verkligen som
man skulle skita ut en soffa!

Det är den här delen som börjar bli jobbig! Jag krystar och krystar och krystar.
Jag känner hur hon kommer längre och längre ned men att hon åker upp igen,
spec. när BM ska in och titta och peta, haha! Jag är helt sjöblöt av svett och
känner inte riktigt när värkarna kommer utan chansar lite då och då att trycka
på. Får värkstärkande dropp, känner av det lite mer igen. Byter från sidoläge
till ryggläge, det går mkt bättre men väldigt trögt! Hör hur dom börjar smussla
om vad dom ska göra. Läkare kallas in och han kommer in och kollar. Dom 
tömmer min urin så det ska bli mer plats men det går inte så mkt bättre. Dom
sätter på sugklocka, drar och drar och gräver efter bebisen. AJ AJ AJ!!! Sugklockan
lossnar så dom får sätta dit den på nytt och han ber BM vara beredd med saxen
och klippa upp mig om inte bebisen kommer ut på nästa krystning. Som den tur
är gjorde!! *Pju* 02.50. 3848 gram och 53 cm lång. Jag låg alltså och krystade
i 1,5-2 timmar!! Fy fan vad jobbigt det var och jag var helt slut!

Får upp henne på magen och känner bara en stor lättnad av att hon är ute och
lever! Började faktiskt bli lite orolig där på slutet då hon aldrig kom ut och dom
började prata om vad dom skulle göra och läkare kom in och hela tjofaderittan.
Läkaren lurar mig att det är en pojke och säger "det gjorde han bra!" Så jag
frågar om det är en pojke, då håller han upp henne och visar så jag ser att det
är en flicka! :) Hon blev stressad på slutet (hon hade bajsat från midjan och ner,
och hjärtljuden började gå ner) så dom klippte navelsträngen ganska snabbt
och gick ut med henne så hon fick syrgas. Andreas fick följa med och dom
säger till mig att hon mår bara bra men måste få lite hjälp. Dom kommer tillbaka
med henne till min mage igen och hon får ligga där en liten stund innan jag
ska ha ur mig moderkakan. Åh jag som var så lättad över att slippa krysta
mer, så det kändes lite jobbigt när man skulle ha ut den oxå, haha! Mejja
sitter med Andreas medan jag får sy ca 2 cm (tror jag det var) bakåt. Men det
var väldigt lindrigt sa hon med tanke på sugklockan, hur hon låg och att jag
var förstföderska. + att dom ju vara nära att klippa upp mig, så det känns inte
så farligt, det kunde vart mkt värre! 

Hon hade inte snurrat klart när jag började krysta. Så hon låg med pannan/
framhuvet mot utgången ist. för bakhuvet, vilket gör att huvet blir så mkt
större och jobbigare att pressa ut. Hon hade en svullst på huvet oxå pga
tidig vattenavgång så BM kände inte dom där skarvarna i huvet dom känner
på så dom ligger rätt. Om det inte hade varit för att krystningen tog sån lång
tid och med sugklockan och så... så hade jag tyckt att förlossningen gått bra,
men slutet känndes jobbigt.

Det känns så himla overkligt att man har varit med om det, nästan som en
dröm fast jag mkt väl kommer ihåg hur det kändes. Men nu har man det gjort
iaf. ;p (Även att Ebba von Sydow fick en dotter samma dag som oss! :) Lite
roligt...)

TACK så mkt för alla grattis! :)

Vi myser på för fullt här hemma med lill-gumman! ♥ :) Hon är så söt och go'!
Första natten hemma igår var ganska jobbig, den lilla damen hade bestämt sig
för att vara vaken mesta dels av tiden. Tror jag fick 2 timmars sömn. Men
annars går allt bra! :) Den här natten var bättre!




Har inte haft så fasligt mkt besökare än, bara dom närmaste. Det har varit skönt
faktiskt. Att få komma in i vardagen lite ifred! Men det är sååå skönt att vara
hemma! :) Det jag tkr är jobbigt med besök är ifall hon blir skrikig eller vill ha
mat just då. Jag vill ha lugn och ro när jag ammar och inte en massa som står
och hänger över och ska vara med. Amningen känns lite känsligt för mig ännu!

Igårkväll/natt gick vattnet! :D Precis när vi skulle gå och lägga oss. Men kände
inga värkar mer än som svag mensvärk. Så vi lade oss och sov. Tänkte inte
ens ringa förlossningen först för jag visste ju vad dom skulle säga; att vi
skulle försöka sova och komma in på morgonen om inga värkar kommit igång.

Jag blev så nervös så jag bara låg och skakade om benen, haha! Typ som när
man har frossa fast utan frossan ;p kändes som nå nervryckningar i benen.
Så till slut ringde jag in ändå och sa som det var, och efteråt kände jag mig
mkt lugnare fast dom sagt exakt det jag visste. Men jag kunde slappna av och
somna till och från.

Började få lite svaga värkar efter en timme ungefär och dom har kommit lite då
och då under hela natten. En del ggr ganska täta emellan (5-10 min) och en del
med timmar emellan då jag somnat och sovit. På slutet var det nån enstaka som
gjorde lite ondare och höll i sig lite längre.

Var in imorse på en koll. Fick koppla upp på CTG-kurva och göra en gyn-under-
sökning. Men dom ville avvakta och att vi skulle vänta in tätare och starkare
värkar. Och jag var inte öppen ett endaste dugg :( Jag hade hoppats på 1-2 cm
iaf.!! Och det värsta är att när jag ligger ner känns är en del värkar väldigt
onda! Värst i ryggen, jag bara ligger och vrider mig en del ggr. Och jag ska bara
vänta på att ha ondare? Usch! Jag gruvar mig nu... Dom är fortfarande oregelbundna.

Och om dom inte blir mer regelbundna har vi fått en ny tid imorgonbitti för en ny
koll och bedömning. Man ska ju inte gå så långt efter vattnet gått pga infektions-
risk, så det kan ju bli igångsättning om det inte kickar igång riktigt av sig självt...
Men jag vette tusan om jag klarar av en hel till natt med värkar om det kommer
göra lika ont eller ondare, kommer ju inte kunna ligga ner och alltså inte få ngn
sömn... :S Vi fick ju komma in om jag fick ondare oxå men åh, jag hoppas
verkligen inte det här kommer bli en utdragen historia.

Ja då var dagen som vi väntat på så länge här! :D Men ingen bebis än! :( och
så tror jag det förblir idag, läste nånstans att 2% föds på BF-dagen och 75%
efter. Ja jag tror att det dröjer att bra tag till faktiskt, har ju inga större känningar
överhuvudtaget så... Jag tror det kommer bli ett 2-siffrigt datum. 12:e satsar
jag mina pengar på! (ett jämnt datum iaf. Jag med mina tvångstankar, hoho!)

Ni behöver inte bli oroliga om jag inte uppdaterar på några dagar. Jag orkar
bara inte sitta och konstatera dag efter dag att den inte kommit. Den kommer
ju när man minst anar det, så jag försöker att inte ana ngt. ;p Vilket inte är det
lättaste...




Tror iaf. att det går att gå in på Facebook från min oglamorösa mobil t.o.m.
Så jag kan hojta till när den kommit! ;p

Ja nu när det inte är så värst långt kvar på min graviditet *peppar peppar*
tänkte jag ta och summera lite hur den varit. :)

När fick ni reda på att du var gravid? 30:e Juli, samma dag som Hudik-
kalaset. Därför jag var nykter. ;p  
Första symptom: Mensvärk utan mens - utebliven mens.
Var det planerat? Ja!
Mådde du illa under graviditeten? Nej, nästan inte alls..
Hade du mycket foglossningar? Nej.
Hade du någon hormonrand? Ja en stark under naveln och en lite smalare/svagare över.
Fick du bristningar? Inga hittills. *peppar peppar*
Vad tror du att det blir för kön? Trodde stenhårt på flicka första halvan men
nu ändrar jag mig hela tiden...
Hade du några speciella cravings? Apelsin, Apelsin-juice, pizza-sallad, lakrtis-
pengar, Twister-glassar, glass, godis, frukt.
Vad gillade du för mat? Inget spec., som vanligt.
Någon maträtt du avskydde? Nja, Taco-rätter blev jag äcklad av.
Har du haft halsbränna? Nej (eller 1 dygn hade jag för några veckor sedan...)
Behövde du kissa ofta? Ja!
Hur mycket har du gått upp? 18 Kg. (hittills :-S)
Är du nöjd över din graviditet? Ja! Har haft en nästintill så bra graviditet man
kan ha!
Är du rädd för förlossniningen? Ja till och från. Mindre och mindre ju närmre den
kommer men kan fortfarande känna lite nervositet.



Jag är så nöjd över min graviditet. Den har varit nästintill så bra den kan
vara! Jag har mått bra hela tiden och inte haft några värre besvär. Jämt när
jag är på besök hos min bm säger hon;
-Det går alltid så fort med dig Therese, det ser så bra ut.
Det tar kanske 10 min varje gång. Sen sist jag var där frågade hon hur jag
tkr graviditeten har varit. Nästintill så bra som den kan vara, svarade jag.
-Ja verkligen! Det har inte varit nånting dåligt. Och det där illamåendet i början
kan man ju stå ut med...

Men saken är den att jag mådde inte ens illa i början heller. Eller nån gång
kunde jag må lite illa på eftermiddagen när jag var hungrig men då var det
bara att äta så gick det över. Och dom ggr. kan räknas på en hand så det
räknas inte ens in tkr jag. Det enda "problem" jag har haft som varit lite jobbigt
är att jag varit dålig i magen till och från hela graviditeten men annars inget.
Är så tacksam för hur bra jag haft det! Hoppas förlossningen går lika smidigt
som gravidteten!

Men trots att jag haft det så bra så tror jag inte att jag kommer sakna magen och
att vara gravid. Jag längtar så efter min gamla kropp och det har jag gjort läänge!
Det är ju bara några veckor där i mitten man har en gullig liten mage. (ca v.22-
28 i mitt fall). I början ser man bara fet ut och i slutet är den bara jobbig och i
vägen hela tiden. Men det är det ju såklart värt! :)