Då har 12 veckor med rehab-träning gått. Och det har gått bra, jag har kunnat öka varje vecka det man ska och inte känt av foglossningen på flera veckor. Jag har varit så jäkla duktig och tränat alla dagar, 84 dagar i rad!!! Så med två veckor kvar blev jag sned i bäckenet igen av den där jäkla isiga promenaden och ryggvärken och ischias gjorde så jävla ont. Gick till naprapaten och blev lite bättre, jobbade en helg (mycket stå och gå) och på måndan sista rehab-veckan kom foglossningen tillbaka. Trodde och hoppades det var för att jag fortfarande inte var helt rak. Gick till naprapaten igen och var rak när jag gick därifrån. Men foglossningen fortsatte och det känns som om jag är tillbaka på ruta ett....!!
Jag har alltså tränat i 84 dagar i rad (!!!), som tar upp mot två timmar om dagen sammanlagt, för att vara tillbaka där jag började?? Va!? VA? På riktigt!? Jag har inte ens ord som beskriver hur jävla pissigt och hopplöst det känns! Sååå nära att få börja på nästa steg. Sååå nära att få börja med tyngre och kortare övningar, fortfarande varje dag men styrka och kondition varannan dag, så lite mindre tid som går åt iaf. Men näe.
Så nu ska jag köra vila och träna varannan dag i två veckor för att se om det blir bättre eller om jag måste backa tillbaka i rehaben. SUCK!! Men jag tänker inte ge upp! Om jag så ska hålla på i flera år. Jag ska tillbaka! Kan ju säga att det var en aning skönt att få vila en dag iaf. ;)
Nej men usch vad jobbigt! Jäkla isiga vägar, förrädiska!