I somras gjorde jag magnetröntgen av ryggen och förra veckan fick jag svar. Det är ett litet diskbråck, en spricka på vänster sida mellan ländrygg/bröstrygg (ganska ovanligt ställe att få på tydligen). Det förklarar varför jag har haft så ont i ryggen och varför kroppen är snedbelastad (har ju ont i hela högra sidan av kroppen). Musklerna har kompenserat upp skadan. Vet inte riktigt när och varför jag fått det, men jag tror att min kropp har varit lite snedbelastad ända sedan graviditeten så det har gått och slitit och när jag sedan började träna mycket så blev det bara för mycket för kroppen. Det är nog svårt att träna rätt när musklerna är fel och med försvagade och uttänjda muskler efter en graviditet så kan man ju förstå att det blev som det blev.
Och det förklarar en hel del. Har lixom aldrig fattat varför jag har kommit hit, jag var ju för tusan i mitt livs form innan graviditeten och tog det ändå lugnt med träningen i början och lyssnade på kroppen när det inte kändes bra och har fått höra att jag är bra grundtränad av dom jag blivit undersökt av. Så det känns ju skönt att veta. Men diskbråck läker ju aldrig helt, eller sprickan kommer aldrig läka och man gör inget åt det heller utan man får lära sig att leva med det. Jag får aldrig sitta med ryggen krökt eller lyfta tungt och samtidigt vrida kroppen, vridning överhuvudtaget tror jag inte är bra då det högg till som fasen när jag skulle vända mig om mot Majken bak i bilen en gång. Jag måste alltid tänka på min hållning och använda magstödet av dom inre musklerna. Träna upp kroppen. Framförallt bålen - ryggen och magen! Jag ska alltså ha killer-abs! ;) Jag måste ha 110% kroppskontroll (!) speciellt om jag ska träna sen.
Ja jag drömmer fortfarande om en dag då jag kan träna som förr. Ja jag kanske inte kommer kunna göra allt men bara jag kan styrketräna (push) och springa är jag nöjd. Alltså jag längtar såå efter att springa, jag har alltid älskat att springa. ♥ Det är nåt jag alltid varit bra på, ända sedan jag var liten. Känslan av att spurta, att springa så fort så benen nästan inte hänger med... Just nu kan jag inte ens göra bäckenbottenövningar, så nu är det dock bara fokus på att få bort smärtan och få musklerna att slappna av, och det känns som att det börjar släppa lite lite med akupunkturen.